S***N* j**L* S***Ä***G
"##¤%Q¤Q¤%&//¤Y&/&/¤#%#/(=?(?(/)(RW#!"!#"¤%#%#%¤T%#%REE¤%#&¤/())(/&%#""##¤#%¤#$€$£@£$€{€£££$€[]}\\][€£££$
damp
upprörande
om man inte fattar när man är 17 år, så lär man aldrig fatta.. men visst vi sätter in en mördare i ett år och sen släpper han/hon fri =) och hoppas ´på att han lär sig och inte blir så arg igen att han mördar en annan brud....
samma sak men dom som slåss våldtar.. mest slåss.. en gång kan vara missförstånd, två gånger ''vad håller hon/han på med'' tre gånger, tänker man någonting måste vara fel.. men när man är uppe i typ 5 gånger så undrar man ju vart fan förnuftet tagit vägen och vilken del av hjärnan som är hjärndöd? spärra in idioten om den inte kan vistas ute utan att störa sig på folk! och slåss... blir så förbannad på sverige när det gäller brott. samma sak som med mord, man vet att man inte får misshandla en annan människa! och har man inte fattat det så har man ett fel= spärras in för vård! och är det så att man fattar men inte kan kontrolera sig bra = spärras in!!!
vista inte dessa männiksor ute bland normalt folk!
på en dag.. på 10 minuters skrivning kan en vänskap på flera år brytas HELT..
nej! ingen är perfekt. och ja! alla är lika mycket värda. alla har något att älska.. och ja vad håller folk på med? jag kan inte göra mer än att hålla med om dessa saker. nu för tiden är det sjukt hur folk beter sig mot varandra!
skulle du/ni också tänk på hur ni betedde er.. eller hur? ingen var perfekt - som sagt nej absolut inte.. men man kan ha mer vett i skallen och veta vad som är rätt och fel.. oavsett om man är perfekt eller ej??!
jag menar jag är inte snällaste människan och absolut inte perfekt. men en sak jag ALDRIG har gjort är att berätta det allra tyngsta och jobbigaste och hemligaste sakerna någon sagt till mig! hur ovän jag än är och hur mycker hat eller irretation det än finns så skulle det aldrig falla mig in.. visst skitsnack det tänker jag inte undanhålla, jag pratar skit säger dumma saker men närmre än så går det inte. jag VET vart gränsen går!
jag har haft vänner som vetat en del saker, och jag har vetat en del saker om dom också om inte minst den ena som jag kallade min bästa vän. jag lovade att alltid finnas för henne genom allt. jag lovade att aldrig lämna henne och tvärt om. hon skulle vara vid min sida tills dagen då vi var klara med livet. det löftet är nog rätt bortkastat nu för tiden.. men en sak som jag lovade eller inte ens lovade utan det var en självklarhet för mig att inte säga det. det var hennes hemligheter, saker jag visste hon sa i förtroende! vilket jag trodde var tvärt om också. men ibland inser man för sent vilka som var äkta och inte.. en bätavän gör inte som hon gjort. en bästavän sjunker inte lägre än så...
och nej jag tar ingen skit från någon! inte ens en person som jag älskar/älskade! jag är ingen dålig människa ör det!
jag har gjort otroligt mycket tabbar,fel och dumma saker i mitt liv. MEN utan dessa saker skulle jag aldrig lärt mig eller vart den tjejen jag är idag. haft dem erfarenheterna jag har om hur du måste tänka innan du gör saker. mycket har förstört för mig och fått mig på så djupt vatten att jag inte orkat mer, de har fått mig att vilja sluta kämpa. men i och med att jag fortsatte mig igenom motvinden och alla svårigheter så lyckades jag! jag är inte stark men mycket starkare än för bara ett år sen.. jag har tagit mycket skit, gått igenom riktiga svåra tider och gjort en del dumma saker. men allt har en mening och meningen med allt det onda så har det fört med sig något bra!
jag är snart vuxen om ca 8 månader.. på den tiden ska mycket mer hände för att jag ska vara mogen nog att ta hand om mig själv.. för jag är inte mycket mer än människa, jag har också mina fel, mina svackor.. jag säger mycket jag inte menar. men oavsett vad och jag menar OAVSETT.. så håller jag det jag lovar när det gäller tillit! hur mycker som än händer och hur mycket någon än sårar mig, trycker ner mig eller hatar mig. så vet jag att alla har ett inre. ett inre som inte är lika starkt som det verkar på utsidan..
folk har ett hjärta som kan göra jävligt ont. och jag vill inte vara personen som krossar det eller får en person till sitt svagaste jag..
en person jag älskat eller älskar vill jag inte svika så mycket.
men som sagt alla är vi olika, jag är bara en av alla människor där ute. men jag vet att alla gör fel och dumma saker men det finns en gräns och den gränsen skulle jag aldrig överstiga!...
nattbloggning
ååh jag får ångest, jag vet inte vad jag ska göra. kanske är det dags för mig att ta det där steget nu. sluta leva hit och dit på olika sätt. och prova på ett nytt kapitel ur mitt liv. kanske är jag rädd? rädd för att det ska bli som förr.
ibland känns det så lätt att skaffa de livet. medans ibland får jag ångest för jag inte vet vad jag vill.. vill jag göra på det är sättet? eller är det endast ett plåster för att läka tidigare handlingar?
jag vet inte, jag vet vekrligen ingenting. anatar att jag bara är rädd för att mogna upp och sluta leva som jag gör. eller rädd för att göra allting fel. rädd för att inte räcka till! just nu går tankarna i huvudet runt runt... och jag måste göra ett val.. och det är snart! frågan är.. är det värt det? eller komme rjag ångra mig som alla andra gånger?
...
vet inte vad jag ska göra längre! orkar verkligen inte det här mer...
jag slits ut mer och mer! hur mycket mer ska jag orka..
just a little bit longer..
this love was not ment to be...!!
ur mitt inre djup... måste skriva av mig!
jag har skaffat mig otroligt mkt ovänner hit och dit. till en början har det vrait smutskastning, skitsnack, fula ord, och allmänt störande bara. dock är det inte alltid så jag känner? jag kan aldrig hata en person jag en gång älskat. kärleken finns väll alltid kvar skulle jag tro. om det var någonting bra dvs. om det var en vänskap/kärlek att kämpa för och lita på...
jag har kommit till den punkten att jag inte hatar någon. jag tycker ingenting! jag lever endast mitt liv. försöker bygga upp det på bästa möjliga sätt. jag ser allting som händer som en mening till det. det kanske är så att man ska vara vän med en del. medans andra är det inte meningen att vara vän med. vi kommer alltid hitta nya vänner vart än vi kommer. vi kommer alltid upptäcka vilka som är äkta och vilka som inte alltid kommer stå vid våran sida.
vi kommer alltid bli påminda om vilken vänskap som håller och vilken som brister i sin omtid... livet kommer alltid vara jävligt kompliserat. det kommer alltid passera medgångar och motgångar. vi kommer alltid göra dumma och fel val i vårt liv...
av mina tidigare misstag och brister kan jag endast lära av dem. tacka alla idioter som fått mig på andra spår. tacka alla som stått upp för mig. och även tacka alla som låtit mig sjunka ner till botten för att förstå! utan mina misstag hade jag aldrig varit den jag ÄR idag. jag hade aldrig haft dem erfarenheterna av vad som faktiskt kan hända om du inte tar tag i saker och ting som du vill ha kvar. om jag inte hållit på att missta det en gång tiden. jag hade heller inte funnit dem vänner om vi inte genomgått en hård motvind tillsammans. för att bli så pass starka vi är idag tillsammans. jag menar det har inte alltid vart lätt!
jag hade aldrig stått min mamma så pass nära om hon inte en gång stått och skrikigt på mig att jag ska ta hjälp för att prata ut. jag hade heller alrig nått det liv jag har idag om jag inte tagit tag i det för snart ett och ett halvt år sen. då jag för första gången berättade allt om mig själv och mitt riktiga jag för en psykolog. hon fick mig på fötter igen.
och jag hade aldrig insett vad som skadar och hur det känns att man är mänsklig om jag aldrig träffat på han som sårat och fått mig många gånger att gråtit. han som fått mig att känna en tung sten i hjärtat många mornar..
men utan alla dessa saker som fått en att gå på grund. så hade jag aldrig vart den jag är idag. jag hade aldrig haft orken att kämpa för att få det liv jag tillslut vill nå! jag vill inte stanna här, jag är absolut inte färdig med alla krossade kärleks affärer eller dumma misstag eller idiotiska val i mitt liv. jag har mycket kvar att uppleva. innan jag är den jag vill bli. stark och oslagbar!
det kommer ta tid. men istället för att ångra alla dumma saker jag gjort i min ungdom, så ser jag det som ett nytt steg i min framgång. ett nytt sätt att lära av sina misstag! att ångra är dumt.. att ta fördel av det man gjort är nyttigt!
jag lever mitt liv. tar ansvar för mina brister och fel jag gör. och slänge jag gör det kommer jag längre i min tid att mogna och tillslut bli vuxen. förmodligen full lärd av vad som händer efter vissa val här i livet. och varna mina barn för precis samma sak som jag blev varnad för. men ändå gjort. jag har tänjt alla mina gränser. kanske för mycket. men huvudsaken är att man tar lärdom om det och bygger upp sitt liv på erfarenheter!
måste rensa tankarna!
mitt huvud är fullt med funderingar över hur jag ska göra.. en del av mig säger att jag ska skita i allt och leva vidare. medans en annan del säger att det är såhär jag vill ha det, att jag ska glömma bort allt det dåliga som vart och försöka se det somär här och nu... MEN vill jag verkligen det? är det såhär jag vill ha det?
jag vet inte längre. jag känner inte känslan som jag gjort förut, spänningen med dig. eller att du gör mig glad. jag tror inte du gör det längre..
känns som att jag inte vet nånting längre, överhuvud taget?! ena sekunden är det som om inget hänt medans andra sekunden är det bara problem! jag känner ingenting för dig, det handlar inte om det. igentligen vet jag inte vad det handlar om mer än att allt är så jävla konstigt!
alla gånger förut som vi har träffats, så har det kännts annorlunda. men nu... JAG VET INTE VAD! men det är nothing, ingenting.. tomt och ja name it..?
varför skulle det ens bli så här igen? nu i efterhand känns det bara onödigt. för det är inget speciellt? jag får igentligen inte fram några ord, jag vill bara skriva exakt hur det är men det går inte! men jag vill få ur mig dom här tankarna! för det gör mig galen att inte veta vad som händer eller vad jag vill..
jag kanske bara borde sagt nej och skitit i allt? och kanske är det det jag ska försöka göra nu.. som jag gjorde innan. men jag vet att när det komemr på tal igen så kommer det bli som innan. och jag vet att jag kommer vilja träffa dig igen. problemet är just det att jag går på det som va innan. att jag ville det DÅ, frågan är om jag verkligen vill det nu? på ett sätt känns det som att mitt liv har fortsatt frammåt och jag har kännt mig glad! så kanske har du inte betytt någonting alls, som jag kanske trodde?
antingen skiter vi allt, eller också så.. aa jag vet inte! du har inte sagt vad du tycker eller vill, så jag vet inte vad jag ska ställa in mig på.. får en chock varje gång de börjar om.. det gör mig förvirrad och osäker på omdet ens är värt det. för de vi haft eller vad man ska kalla de, kan man hitta var som helst? en sån ''vänskap'' är inte svår att hitta! så frågan är varför jag fortsatt .. och varför jag gett migin i det igen. vi skulles skitit i det från första början när det blev problem. med tanke på att det är INGA känslor inblandade från nått håll.. så vad är grejjen igentligen ?? nej ja vet inte! kan nog inte få ur tankarna på bättre sätt ....
kom hem nu..♥
jag älskar dig föralltid!
nattbloggning.. känslor
ärlig vs falsk..
jag menar det är inte utseendet som spelar någon roll, jo om man är kär i någon kanske..? men hallå, vi är inte homosexuella eller?! haha
iaf så tycker jag det är så FULT och sitta och säga massa saker man inte tycker? kan man inte bara stå för vad man har sagt innan? och om mantycker om den personen så mycket varförberättar man då vad den sagt till en själv till andra? och skratta lite åt det ? asså nej jag fattar ite det där! -.- blir så grymt irrterad på sånna vänner.
STÅ FÖR VAD NI TYCKER ISTÄLLET, VÄRLDEN GÅR INTE UNDER FÖR ATT MAN HAR EN UDDA VÄN, BARA LITE PINSAMT KANSKE ;) HAHAHA NEJ NU DREV JAG FAKTISKT! :)
Ärlighet
Falskhet''It's You It's all I know ''
ja försöker, jag försöker varje dag.. men det går inte för du finns alltid där, det får mig att minnas. jag vill inte! vill bara glömma dig och gå vidare som jag trodde jag gjort? men det handlar inte om det, då får mig glad du får mig att le, du får mitt hjärta att slåsnabbare samtidigt som det stannar upp.. alla minnen jag har med dig gör det svårt att glömma, alla gånger du suttit och hållt om mig och känntdin närhet, din värme och dina andetag.. varje gång du tittat in i mina ögon utan attsäga ett enda ord.. men ändå har det kännts så tryggt. jag vill inte släppa dig men jag inser att det är det bästa, för jag måste gå vidare oavsett hur svårt det är! du var speciell för mig, du får mig att bli jag..
varför blir det såhär? varför låter du mig inte gå. utan dig som du vill att jag ska göra. varför låter du inte mig glömma dig? varför gör du det så svårt. jag kan inte göra det nu när du fortsätter ge mig hopp... jag vill inte sitta här och tänka på dig längre och att allt ska lösa sig, när både du och jag vet att det aldrig kommer göra det, inte så länge vi befinner oss där vi är nu. så varför inte släppa allt då? jag klarar det inte, jag är svag för dig och det kommer jag alltid vara!
jag försöker radera ut dig, men du låter mig inte göra det. du kommer alltid finnas i mina tankar genom allt jag gör. men jag måste gå vidare och det är utan dig. så låt mig göra det också.. för annars kommer det aldrig gå.
''It's You It's all I know ''
...
jag försöker varje dag, tro inget annat! jag vill inte känna såhär, men det är svårt. för jag kommer inte loss från dig. oavsett om jag tror det ibland. du var och är någonting jag behöver. du får mig att bli glad, varm och uppspelt. om jag bara kunde förklara för dig, men jag tror inte du skulle förstå..
en tanke..
jag känner mig maktlös i mig själv.. jag känner att jag inte kan kontrollera vad jag gör, jag vet inte vad jag vill. livet är väldigt komplicerat i mellan åt och just för tillfället så är jag i en sådan svacka.. jag vet inte vad jag vill elelr hur jag ska hantera vissa saker. enda dagen känner jag på ett sätt och andra dagne på ett annat sätt..
ibland känner jag mig bara irrterad, ibland ledsen utan anledning.. men vissa dagar glad och lycklig.. visserligen har det hänt en del på sistone som kanske påverkat mig men kan man verkligen bli så påverkad?! jag menar känslorna jag har kommer och går, utan anledning eller koppling till allt som hänt. jag tror jag vill något ena dagen och andra dagne är jag off och trött på läget!
uttalande
jag vet inte alls var jag står, ena sekunden känner jag mig stark och självsäker, sen andra sekunden känner jag mig så liten och svag! förstår inte mig själv. ena sekunden intalar jag mig själv att jag inte behöver dig, sen andra sekunden kommer verkligehetn ikapp mig och jag inser att jag verkligen gör det. men det är svårt, det är svårt även för mig! jag vet inte vad jag vill, jag vill göra allt bra men det går inte.
du är du och jag är jag, vi lever skillda liv, och är knappast en tillsammans.. men ibland känns det som att det är så det borde vara.. att du kanske också tänker samma tanke ibland, men jag vet ju inte? du säger inget.
ibalnd är allt så bra men jag vill inte hoppas, jag vet inte vad jag ska tro. gång på gång blir man sårad, och det är inget man vill utsätta sig för i onödan eller hur?
men jag har insett att jag inte ska tänka på det, jag måste vara stark och koppla bort. leva i verkligheten någon gång. livet är betydligt svårare och mer komplicerat än en dröm. man måste ta ansvar, tänka och alltid tänka steget före man gör något. för det vi gör nu, är det som blir vår framtid. och det är ine värt det, det är inte värt den skit vi lever i NU. vi ska mogna, bli vuxn och förstå våra fel, sånt man inte gör när man är ungdom..
life is hard, men att kämpa ger en styrka. för att skita i allt löser ingetnting. stå upp för dig själv, gör saker som känns rätt och inte för att andra vill det? du lever bara en gång! vardagen är hård.. gör du inget nu, kan du inget göra i framtiden. det är dags att öppna ögonen och börja se frammåt i framtiden och plnaera hur ens liv ska se ut. för om drygt ett år är jag vuxen och då är det på riktigt och inte längre någon lek!
..
för övrigt så kommer jag och packar en väska som du sa åt mig.. men kom ihåg, denna gång var det du som bad mig! och du ska få som du vill, eftersom du inte klarar detta som du sa! du ska också få dina 200, kommer o lämnar dom vid 5 tiden! ( ingen idé att du ringer, min mobil har inga batterier )
EN ÅSIKT
tänk att det finns männiksor som bara tar och tar, jämt ska må dåligt, sen när någon annan gör det och får uppmärksamhet så försöker man med allt och säger att man mår så dpligt osvosv.. man kan aldrig låta någon annan få den hjälp man själv fått! ( irrteterande irreterande )
tänk att det faktiskt finns vissa som fortfarande är kär i killen man var tillsammans med för 6 år sen, när man var 10 år gammal.. det är sorgligt, nästan så man kan börja undra! haha, men det är klart om man inte är ute och har kul kommer man ju aldrig träffa någon.. det är så livet är helt enkelt, vill man ha något får man ta sig ut på jakt.. ingenting kommer serverat, fast ja man kan ju alltid sitta inne och hoppas på att han kanske kmr tillbaks efter 6 år? kanske gör han det, och då är det ju bra!
jag skulle personligen känna mig lite retard om jag endast hade typ sådär 3-4 vänner och satt inne med min mamma och glodde på tv och åt massa godsaker och gick och la mig runt 10 på en lördagskväll, skulle också känna mig rätt udda och konstig om jag bad mina vänner gå hem kl 9 på en fredagskväll?! jag menar på helgen ska man ju ha roligt och glömma skolan för en stund. tycker också det är rätt töntigt att gå runt och säga att man har rökt men var tvungen att sluta för att man var beroende, men dom som röker vet nog lika väl som jag att det går inte att bli beroende av munblåss ?! ;) jaja whatever..
och
jag är glad för alla mina vänner jag har, att jag har fått känna på kärlek på riktigt och inte i lågstadiet typ, för jag menar i lågstaidet i den åldern är det inte direkt seriöst utan lite mer på låtsas, men vissa tycker annorlunda =)
är också glad över att jag har så mycket vänner att umgps med att jag slipper blanda in familj och släktingar för att kunna ha umgänge, fast aa vi måste väl ha sånna uddingar också? :)
var bara tvungen att skriva ut vad jag hade i huvudet just nu, *puh* skönt =)
shalom sucker
vad vore fest utan oss?
jag älskar dig! vi hör ihop helt enkelt! ♥
jag har en tanke!
det var också en tjej som hade en sån där fingervantar kanin, och sa till den andra tjejen som också hade det att dom skulle pussas ( kaninerna ) då säger den tjejen, - nej fy va äckligt tihihi.. jag kommer ihåg precis hur det var, man tyckte folk som pussades var äckligt, och en puss innebar att man verkligen var kär i den man pussade på tex kinden.. att hålla hand gjorde så man var ihop osv.. nu har man sex med folk man knappt känner? en puss betyder ingenting längre. det är en vanlig vardag! på ett sätt saknar jag tiden då man satt där på bussen och förde massa liv och lekte kull på skolgården, kom hem och ritade teckningar med sin mamma och kolla på bolibompa.. nu är livet så jävla komplicerat, man ska ha massa kläder,smink, pengar m.m ! då fick man en klubba för 2 kr och var glad en hel dag för det. fick man 40 kr var man rik!? haha, kläderna valde mamma och smink var att sno mammas läppstift när hon inte såg, sen var man röd/rosa ( vilken färg det nu var ) runt hela munnen haha!
det var så lätt när man var liten, nu är livet så jävla svårt och man måste verkligen tänka sig för. tiden går enormt fort och det känns som inte alls längesen jag gick där i skolan i typ 1:an och längtade tills jag skulle börja i sexan för då '' var man så stor'' sen gick tiden hur fort som helst och plötsligt skulle man snart börja sjuan, jag tänkte ''tänk sen när jag går i nian.. '' NU sitter man här i sin soffa och går i gymnasiet och tänker, snart är jag vuxen. och om ett tag skriver man samma sak och är kanske 19 år..
jag har insett att man måste ta tag i sitt liv, inte slösa bort det. för dom hör sista åren som fri ungdom går fort! rätt som det är är vi vuxna och ska försörja oss själva! man lever bara en gång så att ta vara på det som är viktigt är precis vad jag ska göra nu!
.. måste få det sagt
en låt som påminner om stunden..
