jag vet inte alls var jag står, ena sekunden känner jag mig stark och självsäker, sen andra sekunden känner jag mig så liten och svag! förstår inte mig själv. ena sekunden intalar jag mig själv att jag inte behöver dig, sen andra sekunden kommer verkligehetn ikapp mig och jag inser att jag verkligen gör det. men det är svårt, det är svårt även för mig! jag vet inte vad jag vill, jag vill göra allt bra men det går inte.

du är du och jag är jag, vi lever skillda liv, och är knappast en tillsammans.. men ibland känns det som att det är så det borde vara.. att du kanske också tänker samma tanke ibland, men jag vet ju inte? du säger inget.
ibalnd är allt så bra men jag vill inte hoppas, jag vet inte vad jag ska tro. gång på gång blir man sårad, och det är inget man vill utsätta sig för i onödan eller hur?

men jag har insett att jag inte ska tänka på det, jag måste vara stark och koppla bort. leva i verkligheten någon gång. livet är betydligt svårare och mer komplicerat än en dröm. man måste ta ansvar, tänka och alltid tänka steget före man gör något. för det vi gör nu, är det som blir vår framtid. och det är ine värt det, det är inte värt den skit vi lever i NU. vi ska mogna, bli vuxn och förstå våra fel, sånt man inte gör när man är ungdom..

life is hard, men att kämpa ger en styrka. för att skita i allt löser ingetnting. stå upp för dig själv, gör saker som känns rätt och inte för att andra vill det? du lever bara en gång! vardagen är hård.. gör du inget nu, kan du inget göra i framtiden. det är dags att öppna ögonen och börja se frammåt i framtiden och plnaera hur ens liv ska se ut. för om drygt ett år är jag vuxen och då är det på riktigt och inte längre någon lek!