just nu är en sån där jobbig stund då alla tankar flödar omkring i mitt huvudet... och jag kom och tänka på hur allt förändrats på bara någon månad... fick också en sån stor saknad efter någonting som födmodligen aldrig blir som förut igen..  varför kan inte allt bli som innan, du fanns där och jag visste var jag hade dig. nu är allt verkligen över. jag har alltid vetat att det nångång ska vara helt över.. och plötsligt kom den dagen.. och jag tridde inte det skulle bli något problem..

jag har nya grejjer i mitt liv som dykt upp, men sanningen kommer ikapp och jag känner hur mycket jag igentligen saknar dig och att ha dig där.. det finns ingen som  kommer kunna ta den platsen du hade hos mig.. så kompliserat men ändå så lätt! skulle göra vad som helst just nu för att bara få hålla dig i handen och kolla i dina ögon som förut, känna att du håller om mig precis som förut..

jag undrar om vi nånsin kommer ses igen.. eller om det faktiskt är bortspolat och att jag aldrig mer kommer få se dig på det sättet igen. hur mycket jag än ångrar att jag inte träffade dig den där sista gången.. då kanske det hade vart annorlunda nu?

alla gör vi dumma val i livet, och mycket av mina val om dig har vart dumma och jag har verkligen låtit det gå för långt.. och jag trodde att jag inte bry mig, när det fick ett slut på riktigt. men jag hade verkjligen fel för det som finns i mig nu är tomhet och saknad och allt efter någonting som aldrig vart riktigt bra. och det är du!