massa tankar o funderingar...

jag har försökt sova men de går verkligen inte .. jag kan inte sluta tänka på allt som finns i mitt huvud!
jag vill ändra mitt liv, har ni kännt så nångång? att man verkligen vill förändras. jag vill glömma och lägga allt skit bakom mig som om de aldrig hänt. samtidigt som jag känner att jag ska stå för mina dumma beslut och dumma val jag gjort. vara stark och stå till svars för det.

jag blir förvirrad över mig själv just nu.. jag vet inte vad jag känner... när det gäller vänner osv, såtar ibalnd min ondhet över i huvudet och låter mig tycka sjuka dumma saker är roliga. men sen för en stund slår det mig att det är riktigt elakt. varför jag utsätter folk för sånt som jag själv hade blivit grymt ledsen av. samtodgt som jag känner att reda ut konflikter vore bra och skönt, så tar det förflutna över och jag känner samma känsla jag gjorde dom gånger jag blev så förnedrad att jag inte orkade stå upp knappt.
livet är väll till för att kunna glömma och förlåta`? men varje gång jag vill förlåta så slår det mig - är det värt det? behöver man sånt som gjort en så ledsen?

och varför vill denna känsla aldrig gå bort? jag intalar mig själv heeeela tiden att du är helt fel. men ändå så slår de tillbaks och ja ser bara det bra. jag möter en bra och seriös typ. men ger det inte en chans. jag kanske är rädd? för hur de blivit förut. eller också bara egotrippad sombara vill att det ska passa mig själv..
jag intalar mig själv att jag är klar. att ja kan leva utan dig. men verkligheten kommer ikapp i mellan åt.  och annars flyr jag från problemet.

jag vill ändras, men frågan är på vilket sätt?!.. jag är född till den jag är men samtidigt har så många männiksor påverkat den jag blivit idag.
ja vet inte hur jag vill ha det. och ja hoppas att alla dessa känslorna som kommer upp bara är en bad day. där man tänker på allt oh inget mellan himmel och jord..

jag är nöjd med det jag har. med mina fina vänner och min fina familj. men de är nånting som känns i hjärtat. en känsla som inte går att sätta ord på. och den gör mig galen. att ha en känsla som man inte kan göra nånting åt för att förbättra. en känsla många fått som är otäck och ledsam.. men vi vet verkligen inte vad det är...


Kommentarer

skriv något sötnos:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0