sen min ''underbara'' mamma som inte gör något anat än att klaga på mig. eller skylla på mig när hon lagt undan något själv! undra om hon verkligen trivs som mamma?? man kan nästan undra. hon älskar att göra livet surt för mig. hon älskar att jag ska lida. hon kan sitta och klaga på saker som hon själv gjort samma sak! hon kan sitta och säga att jag är både det ena och det andra, medans hon vet själv att hon vart precis den där tjejen som gjorde samma sak.

hon har heller inte insett att jag har vuxit upp.. hon tror fortfaranden jag är mammas lilla flicka och är tio år. hon har liksom inte fattat att även jag växt upp...
tänker inte skriva någonting som jag kommer ångra men en sak är säker och det är att DU inte accepterar mina kännslor, vad jag känner och hur mycket jag orkar! det spelar ingen roll vad jag gör som är bra för du ser bara det dåliga!