vet inte riktigt vart jag ska börja, jag är både ledsen besviken och förvånad. Du har varit MIN bästavän två gånger nu, vi splittrades men hittade tillbaks till varandra vilket jag såg som ett tecken på att vi ska vara vänner för alltid. du får mig må bra och du får mig nästan alltid glad. men på senaste tid har du varit fram och tillbaka, gnäller på mig för små dsaker, blir lätt sur på mig osv. 

du har stöttat mig genom mycket men du vet att jhag stöttat dig också! det kan du inte ifrån mig... vi har funnit för varandra, nånting hände och vi har glidit ifrån varandra på sistone, du sa inte tro att jag vill det, för jag kommer alltid se dig som min vän trots aker som hänt både då och nu. vi har otroliga minnen tillsammans och jag saknar det!

Men en sak förstår jag inte, du säger att du känner dig sviken av mig för att jag umgås med männiksor som fått dig att må dåligt! som gjorde en hemsk sak mot dig, MEN tänk efter vad gör du? du gör samma sak mot mig, du umgås med den personen som förstört otroigt mycket förmig, som fått mig att gå på grund! och du vet hur dåligt jag mått för det. jag trodde aldrig jag skulle behöva vara med om en sån sak förrän det hände. du var där , du såg. du undanhöll informatoin för hennes skull för att skydda henne, men jag har skitit i det trots att jag fått gå på möte en gång i veckan i ett helt halvår efter det där för jag kände mig så jävla trasig. jag fick fortsätta umgås med hennepga att jag ville vara med dig och du var vän med henne. jag fick ''förlåta'' för att kunna ha kvar dig i mitt liv. du umgås med henne som faktiskt förändrat helamig och mitt liv.  och liksom du klagar på mig för jag umgs med dom som gjorde det där mot dig?! har jag nånsin klagat på dig! 

det förvånar också mig att du nu vill ha tillbaks den personen jag suttit och tröstat dig för! nu duger hon igen,  och du kanske inte bryr dig om vi inte är vänner, men en sak ska du veta... går du tillbaks till dom två. så är det helt över. för du vet att jag sätter inte min fot i samma sällskap som dom igen. när dom två har planerat någonting så länge att göra detta mot mig helt utan anledning? jag var oskyldig precis som du var! JAG VILL INTE! jag vill inte släppa dig igen och låta dig hamna med dom som förstört ditt liv också. så som du byggde upp dig själv utan dom så vill jag se dig! inte på den nivån somdu var innan. jag älskar dig och saknar dig. men sålänge du vill dra in mig med dom igen så backar jag! förlåt för det jag gjort mot dig om du känner att jag gjort något. kännt dig ensam eller whatever! jag ber om ursäkt för det men du har gått tillbaksd till de förflutna som tog ett helt j'vla halvår att komma ur. jag vill inte hamna i det där igen. för det har tagit fram till nu för några månader sen som jag kännt mig hel igen! och ingen ska nånsin få trycka ner mig så som dom gjprde den natten! ALDRIG. och jag hoppas du aldrig behöver vara med om det...