jag trodde aldrig jag skulle hamna här, helt meninglöst och utan någon som helst makt. så liten och svag i mig själv. jag har alltid haft en stark sida att kunna visa fram i det dåliga för att klara av saker jag vill. men den finns inte kvar nu.
jag känner mig både ensam och övergivet. känner att det inte riktigt finns någon man kan prata med om EXAKT allt man vill, känns inte som att det är någon som orkar lyssna..

jag behöver dom dära, för att må bra, jag behöver vissa saker i mitt livför att orka med att stiga upp på morgonen och se fram emot en ny dag imitt liv, jag behöver vissa saker för att känna att jag elveroch komma längre i mitt liv. men är allt bortblåst nu?!