tårarna vill inte sluta rinna.. varför händer det här? varför blir det såhär?
ska man aldrig få vara lycklig`? ska man aldrig få känna medvind istället för motvind?
varför komma om du ändå ska gå? varför ta min hand om du ändå tänker släppa den?
varför be mig att bli din om du ändå inte vill det.. det är svårt för oss båda, just därför det var så underbart att ha dig vid min sida.. känna att man inte är ensam. känna att man har någon att gå i motvind medistället för ensam, någon att hålla omnär det är kallt och mörkt ute. men det är svårt, när det alltid finns andra ivåra huvuden som inte är bortrensade. jag vet det, det är svårt. för mig med. det vart som ett plåster.. för oss båda. och det ledde till det här. vänner, mer än så. och ingenting alls. kanske är det lika bra? tills allt blivit bra igen. eller också var det som alla andra gånger, ett kapitel ur mitt liv.

det känns tomt att sitta här idag sammatid som igår, men inte prata med dig. kolla på mobilen och inse att det kommer inget sms från dig mera..
och närjag vaknade imorse trodde jag allt var en dröm tills jag inser att det är verklighet, du är över. jag är ensam igen.. jag vet inte vad jag vill, glömma eller försöka eller bara ignorera..

jag har två val nu kämpa eller släppa. du gjorde mig stark! fick mig att må bra. ta stora steg och kännamig värdefull. allt det är över ochjag kan inte göra mer än att ta tag i migsjälv. koncentrera mig på mig själv nu. stra upp saker innan jag tar in någon imitt liv igen. ensam är stark men tillsammans är oslagbar!

jag ska klara det här nu! hur svårt det än är!