förlåt för en negativt inlägg, men va så grymt arg och var vungen att ta ut det på något..

jag skriver ut rätt hårda ut mot min mamma men jag menar dom inte.. men det är såhär att jag känner att hon inte lyssnar på mig, att hon inte bryr sig om mina viljor och känslor! vissa saker som är så uppenbara som att jag vill åka bort på nyårsafton bort från stockholm för att jag känner att jag måste ha annat att tänka på för det hemska som hände förra året.  jag måste ha något roligt att göra som för mig på nya tag och nya tankar och inte tänker tillbaks på det. Men det förstor hon inte känner jag. känns som om hon inte tar hänsyn till vad jag känner. bryr sig inte om min vilja och kan inte förstå.

det ända svaret jag får är att jag tycker synd om mig själv.. men det är inte det det handlar om utan att jag har helt ärligt sagt nu.. mått grymt dåligt och kan fortfarande göra vissa dagar  när man tänker på det..pga av det som hände.. kan fortfarande drömma mardrömmar om händelsen om och om igen. därför vill jag att det här året ska börja bra och det kan det inte i stockholm. utan det kan det bara med mina fina vänner och med annat folk där det inte uppstår sånt som förra året..

jag känner mig just nu trasig och deprimerad. vet inte vad jag ska göra riktigt.. menmen det löser sig kanske med tiden...