jag har stött på en haj under vattnet..
yes it's true, när jag och mamma var i egypten på semester så träffade vi en tjej i ungefär min ålder lite äldre typ 2 år.. och hennes pappa och även några andra mamma kände sen tigigare, jag och hon tamara som hon hette snorklade bland korall reven, och såg fantastiska saker som..

hör jag hur min kompisa tamara roppar genom snorkeln * mummel haj *
jag fattade först ingenting så vände mig om åt hennes håll eftersom jag var vänd åt ett annat håll och matade fiskarna med bröd vi hade med oss ut.. när jag vänder mig om ser jag exakt den här:

-alltså en REVHAJ, det kanske låter precis som i en story.. men det är helt salt. där stog vi mitt emot revhajen och jag kan nästan lova att jag kissa på mig i vattnet för jag var så rädd?! haha ett mine för livet kan jag ju lova! det visste du inte va?! ;)

jag är 16 år, gör mkt dumma saker. jag vet! kanske lite för dumma och o igenomtänkta ibland.. men jag är bara människa jag tänker inte alltid hela vägen innan jag gör nått, ibland gör man saker just för stunden och får genast ångest efteråt vad man gjort.. ångrar sig och vet inte hur man ska hantera det hela.. det har jag också vart med om nu.. jag tänker inte hålla tyst om det här längre, alla runt om mig vet redan så varför ska jag hålla min käft stängd när ingen annan gör det? det är ändå mig det handlar om..

jag har gjort bort mig totalt. jag ångrar mig! men saker är gjort och jag kan inte ändra på det nu, mer än försöka bygga upp mitt liv, lära av mina misstag. men vad fan får folk, idioter, desperata jävla männiksor rätten till att hitta på ljuga och förvärra saken ? vad ger dom rötten till att ändra på historien för att göra mig till ''det dumma offret'' vad ger folks rätt till att förstöra mitt liv över huvudtaget?! jag gör väl vad jag vill utan att någon igentligen ska bry sig, sen är det roligt med gossip,rykten och massa skitsnack.. har jag också tyckt innan jag hamnade där själv. men nu vet jag.. och jag har lärt mig, tänkt efter och jag kan säga, aldrig mer. tänker inte göra dom sakerna ni gör nu i framtiden?! jag var en av dom som skrattade, spred vidare osv.. men aldrig mer! ALDRIG!

jag kanske inte gjorde rätt, men jag tänka mig inte för, jag skämms! men jag har även lärt mig! lärt mig att man kan inte lita på folks löften man kan inte göra saker utan att tänka, det får en ann framstå som en annan av rykten och snack, än vad man igentligen är.. men varför? varför ligger det i folks intresse att förstöra folks sätt att se på en ? hur kan det vara roligt? jag blir så arg på dessa människor. låt mig vara! låt mig leva itt liv, kommentera inte! bry er INTE över huvudtaget! om jag gör fel, dumma saker eller whatever?! så tro mig jag vet vad jag gjort, och jag tar nog konsekvenser för det också! det är bara jag som känner ångesten och hör alla tankar i huvudet som plågar mig pga det jag gjort eller hur? så jag behöver knappast bli påmind av idioter!! skaffa er ett liv och sluta lägga er i andras!